Många helt vanliga människor har som ni vet råkat illa ut på grund av ”nätverksgranskaren”. De har delat Lamottes reportage på sociala medier.

Vi är många som sluter upp på de utsattas sida. Nu går juristen och partiledaren för Medborgerlig samling, Ilan Sadé, ut och erbjuder ideellt stöd till de personer som blivit stämda för att de har delat Lamottes reportage.

Ilan Sadé skriver i ett Facebookinlägg: Föreningen Näthatsgranskaren ägnar sig åt att finkamma nätet och sociala medier för att förbereda akter inför polisanmälan av hets mot folkgrupp. Föreningen erhåller statligt stöd och har fått mycket stor, positivt vinklad uppmärksamhet i media. Om verksamheten kan man tycka vad man vill. Jag har uttryckt mig kritiskt tidigare.

I föreningen har Tomas Åberg en central roll. Åberg har ett problematiskt förflutet vad gäller skötsel av djur mm, vilket bland annat ledde till beslut om djurförbud. Detta har uppmärksammats av ett antal publikationer och även av frilansaren Joakim Lamotte.

Ett antal privatpersoner har delat artiklar och inlägg om detta på Facebook. Artiklarna och inläggen har tveklöst haft en för Tomas Åberg negativ, för att inte säga svartmålande, vinkel. Samtidigt är det så att Åberg i högsta grad är en offentlig person med hög moralisk svansföring.

Nu har Åberg valt att gå till domstol och stämma för förtal. Mig veterligen är det inte källorna – d v s tidningarna och Joakim Lamotte – som hittills har drabbats av stämningar, utan vanliga privatpersoner vilka har delat uppgifterna vidare på Facebook. Detta är ett tillvägagångssätt som jag finner helt förkastligt. I den digitala eran kan man nästan jämföra detta med att man skulle stämma en person för förtal som lägger en kvällstidning på fikabordet på jobbet i syfte att sprida en nyhet, om det nu skulle stå ofördelaktiga saker där som den utpekade skulle anse vara förtal.

I vart fall en av privatpersonerna är medlem i Medborgerlig Samling, och jag har därför fått del av materialet. Jag bestämde mig därefter för att ge det stöd jag kan ge ideellt som jurist i processen. Det rör sig alltså i det här fallet om ett tvistemål som omfattar 15 000 kr.

Men det är mycket mer än så som står på spel.

Oavsett vad tingsrätten kommer att komma fram till, ser jag det som principiellt viktigt att ta striden i det här fallet. Om gränsen för förtal skulle ha överskridits när man som privatperson sprider uppgifter som finns i tidningar med ansvariga utgivare och uppgifter från en känd frilansjournalist, har vi ett problem som bör komma upp till politisk nivå. Om gränsen däremot inte skulle anses överskriden, får vi ett kvitto på det.

Jag vill därför också passa på att med detta inlägg uppmana den som har mottagit ett krav eller en stämning på just de grunder som beskrivs ovan att höra av sig om man är i behov av stöd. Avstår man från att svara blir det förr eller senare tredskodom, d v s en vinst för kärandesidan på ”walk over”. Det är viktigt att gränserna klargörs och det kan, enligt min mening, inte ha varit lagstiftarens mening att den som anser sig ha blivit förtalad ska ha en guldgruva i form av en väldig mängd andrahandsspridare av materialet. Detta i stället för att gå på de ursprungliga spridarna, när det handlar om publikationer med ansvarig utgivare och/eller välkända skribenter, och ta kampen med dem.

LÄMNA ETT SVAR

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.