Att världen ser ut som den gör och att samhället har den struktur den har får vi ständigt höra är ett resultat av förtryck från den vite mannen mot minoriteter, de rikas exploatering av de fattiga och (vita) mäns makt över kvinnor. Detta är idéer som är vedertagna ”sanningar” inom såväl vänstern som större delen av etablissemanget idag, men som bygger på teorier från agendastyrda vänsterfilosofer och forskare inom bland annat sociologin sedan dess genomslag på 1960-talet. Vad som å andra sidan logiskt och rationellt kan förklara hur världen ser ut kan vi hitta inom bland annat evolutionsforskningen, psykologin, biologin och genetiken. Så frågan är: vilken syn på verkligheten och människan är mest sann?
Att människor är olika råder det ingen tvekan om, hur mycket vi än matas med ”alla människors lika värde”, kulturrelativism eller att svenska värderingar är universella. Västvärlden är rik och socialt trygg medan tredje världen präglas av fattigdom och konflikter. I princip alla samhällen har en över-, medel- och underklass, och män är i genomsnitt de som innehar flest poster inom statusyrken medan kvinnor drar sig i större utsträckning till vård och omsorg. De officiella förklaringarna till detta är att ovanstående är konsekvenser av ”osynliga strukturer” som måste bekämpas i jämlikhetens och rättvisans namn. Utgångspunkten är att alla människor oavsett kön, etnicitet eller annan bakgrund skulle uppnå samma saker i livet givet att de gavs lika möjligheter från födseln, något som givetvis är en omöjlighet. Olika utfall i livet hos människor tas därför som bevis för att orättvisor hindrar människor från att uppnå samma (höga) nivå. Det är givetvis sant att vår miljö påverkar oss, men inte i den utsträckning som påstås enligt etablissemanget. Människors arv, dvs generna, påverkar minst lika mycket som miljön gör, ett område som betraktades som självklar kunskap under början av 1900-talet men som idag är tabubelagt mycket tack vare nazismen och vänsterns revolutionära spridning under 1960-talet.
Människor i grupp har under mycket lång tid utvecklats och formats av naturen genom evolutionär anpassning. Det tydligaste exemplet på detta är hudfärg, där afrikaner har mörk hy för att skydda dem från den starka solen medan européer har ljus hy pga svagare solstrålning som möjliggör nödvändigt upptag av D-vitamin. Skillnader mellan grupper av människor sträcker sig dock längre än bara på ytan och kan finnas inom såväl muskelmassa, intelligens, sexualitet, drivkraft och mycket mer. De flesta skillnader kan förklaras evolutionärt som olika strategier som under tusentals år har utvecklats för att maximera överlevnadsförmågan till den miljö människorna befinner sig i. Många av dessa teorier bekräftas idag en efter en med hjälp av genetikforskningen och visar att etablissemangets syn på människan på många vis är felaktig.
De viktigaste områdena som påverkar människors beteende är intelligens och kultur, vilket gör att man automatiskt kommer in på området ras, vilket idag oftast benämns som det vidare begreppet ”etnicitet” som inte är lika tabubelagt och som även inkluderar kulturell tillhörighet. Tidigare nämndes att alla individer är olika, men individer söker sig till liknande människor på biologiska grunder och bildar grupper. Dessa grupper skiljer sig alltid från varandra i olika utsträckning och ju mer biologiskt olika de är, desto större kulturskillnader. Västvärldens länder med sitt europeiska ursprung har således mer gemensamt med varandra än vad de har med exempelvis afrikanska, arabiska eller asiatiska länder. Även om västvärldens kulturer är unika och skiljer sig från varandra på en mängd olika områden så har vi en gemensam grund som lätt skapar en förståelse för andra och minskar risken för konflikter. Denna gemenskap är såväl genetisk som kulturell. Människor från andra delar av världen kan därför skilja sig radikalt från oss själva i fråga om kultur och beteende, vilket skapar segregering och konflikter mellan grupper då vi har inpräntat i oss att premiera dem som står oss närmast. Västvärlden präglas dock av liberalismens och humanismens empati för andra folk, vilket är både vår styrka och vår svaghet. Dessutom gör många antagandet att denna empati är universell för alla kulturer, vilket dock inte är fallet och kan vara ett fatalt misstag att utgå ifrån i dessa tider med massinvandring till västvärlden. Varför kommer jag att förklara tydligare i kommande artiklar, men i nästa del börjar jag från grunden med evolutionen och människans ursprung.
