Amerikanska republikanska toppolitikerna Tom Cotton och Mike Pompeo varnar i en debattartikel i “The Wall Street Journal” för att göra om samma misstag som Sverige när det gäller invandringspolitiken.
Vi har nyligen besökt Norge och Sverige för att förstå mer om den europeiska flyktingkrisen. Vad vi såg där kommer vi att föra vidare in i den amerikanska invandrings debatten.
Mer än 1,5 miljoner människor har kommit till Europa under de senaste två åren. Många är flyktingar från Syrien, Irak och andra krigshärjade länder. Många är helt enkelt ekonomiska migranter som lämnar fattiga länder.
Denna massmigration har ansträngt de europeiska samhällena och ställt europeisk politik på högkant.
Även de ekonomiskt och demografiskt liknande, Norge och Sverige som har kraftigt olika metoder för politik och politik invandring, och har därmed en kraftigt varierande resultat på grund av detta.
Från och med 2015, så intog Norge en invandringspolitik har som benämnts “strikt men rättvis.” Norrmännen gav sitt samtycke till 8.000 migranter från andra europeiska länder skulle komma dit, även om de inte var skyldig att göra det.
Norge också vidtagit åtgärder för att stoppa okontrollerad migration. Det infördes nya gränskontroller som presenterar en gränsstängslet, ökade väntetider för hemvist och utvisning av invandrare som icke är stödberättigande.
Det minskade också på de fördelar för migranter matchar de som erbjuds av Danmark och Finland. Norge har även annonserat i utländska media där dessa varnar för att migranter som inte kommer från förföljelse eller krig kommer att utvisas.
Resultatet? Asylansökningar i Norge föll med 95% mellan sista kvartalet 2015 och första kvartalet 2016.
Norge är långt ifrån hårdhjärtade. Det har välkomnat flyktingar i årtionden och dess utrikespolitik prioriterar konfliktlösning och humanitär hjälp.
Men norrmännen förstår att en öppen-gränspolitik skulle anstränga deras resurser, störa integrationen av andra nyanlända invandrare, och samt hörsammat den legitima önskan från norrmän att bevara sin lands kultur och karaktär.
Även Betydande: I Norges politiska system hyses ett brett spektrum av åsikter är invandringen. Fremskrittspartiet, den traditionellas hem för invandrings skeptiker, har vunnit andra eller tredje största andelen av platserna i det norska parlamentet sedan 1990-talet. Snarare än skyr framsteg, vilket har hänt med liknande partier i många europeiska länder, traditionella ledare välkomnade i den politiska debatten och, så småningom, i regeringskoalitionen. Som en regering ledare förklarade för oss, “I Norge, vi diskutera alla frågor och oro. Ingenting är out of bounds. ”
Jämför detta med Sveriges strategi. Sverige slog upp sina dörrar i 2013, erbjuder syriska flyktingar permanent uppehållstillstånd. Asylansökningar från hela världen, inte bara Syrien-spetsade.
Sverige har redan tagit emot mer än 280.000 invandrare, och räknandet fortsätter uppåt. Det är överlägset flest invandrare per capita än i någon annan europeisk nation eller som att dra en parallell med till USA en befolkning av Michigans storlek. Dessa invandrare är oproportionerligt fattiga, unga, manliga, outbildade, konservativt muslimska och har Praktiskt taget inga kunskaper i det svenska språket.
Denna radikala politik skedde med liten debatt Eftersom politisk korrekthet genomsyrar Sverige. De har även en term för fenomenet: åsiktskorridor, eller frågor om ekonomiska, skattemässiga och kulturella effekterna av en omedelbar tillströmning av migranter Tydligt låg utanför korridoren, “korridoren yttrande.” frågar om detta kan leda till anklagelser om främlingsfientlighet eller rasism.
Men dessa frågor är verkliga och de återspeglar berättigad oro för det svenska folket. Eftersom konventionella politiska partierna inte svarade upp på allmänhetens oro, en kontroversiell invandrings motståndar parti, Sverigedemokraterna, har mer än fördubblat sin andel av rösterna i olika undersökningar sedan 2014 års val, och blev den tredje största partiet i parlamentet. Vänster och höger vägrade att samarbeta med Sverigedemokraterna, vilket skapar en minoritetsregering som inte har mandat att föra sin egen politik.
Inför det växande offentliga missnöjet som finns, så gav den svenska regeringen slutligen upp och införde gränskontroller och andra restriktioner denna sommar. Men inte innan de bestämmer sig för att mer än 7% av sin budget 2016 går till invandrarrelaterad politik, och då med kostnader som att stadigt kommer att öka. Ingen vet var de nya pengarna kommer att komma ifrån, eller hur många av de nyanlända invandrare kommer att kunna leva eller arbeta någonstans, eller vad det ultimata sociala konsekvenserna kommer att bli.
Sveriges misslyckanden har upprepats i Tyskland, Frankrike, Österrike och på andra håll. Invandring var den centrala frågan som drev britterna att rösta för att lämna EU
Parallellerna till USA invandring debatten är tydliga. I åratal har en tvåparti konsensus elit gynnat massinvandring av outbildade och lågutbildade arbetare i Amerika tillsammans med legalisering av miljontals illegala invandrare redan här. bara en sak har fått eliten i US att sluta med sin invandringspolitik: två tredjedelar till tre fjärdedelar av amerikaner har Konsekvent motsätta sig varje ökning av invandringen.
Invandring är den centrala frågan i Donald Trump´s presidentvalskampanj. De såg den legitima oron med stagnerande löner, låga arbetskraftsdeltagande och lägre nivåer av invandrar assimilering. De förstod att de också hade en egen “åsiktskorridor” av politisk korrekthet som till stor del styrde Dessa ämnen “out of bounds”. När konventionella ledare inte kunde ta itu med detta problem, är det inte förvånande att amerikanerna vände sig till en ny röst.
Man behöver inte stödja Mr Trump för att erkänna dessa oro är rimliga som ca 14 miljoner republikaner har som röstade på honom i primärvalet, och att tiotals miljoner finns det som kommer att rösta på honom i november. Dessa väljare är inte främlingsfientliga eller rasistiska. De vill helt enkelt prioritera USA: s invandringspolitik för att kunna vara ekonomiska och sociala stabila allt i amerikanska medborgares intressen
Norska ledare visade på liknande problem och deras land är nu ett säker och stabil land. Svenska ledare inte alls säkra och deras land står inför ekonomiska, sociala och politiska omvälvningar. Det här är en läxa för amerikanska eliten att lära så det inte gör samma misstag.
Mr Cotton är en republikansk senator från Arkansas. Mr Pompeo är en republikan kongressman från Kansas.
Länk här:http://www.wsj.com/articles/what-we-learned-in-scandinavia-about-migrants-1474932369
länk till “The Wall Street Journal” http://www.wsj.com/articles/what-we-learned-in-scandinavia-about-migrants-1474932369
