Har det redan börjat ?

Det låter kanske absurt, men vad skall man tro när man läser dagliga nyhetsreportage om allt våldsammare händelser.

Vad är det som sker i Sverige ?

Det svenska rättssamhället tycks vara på väg att haverera och trycks steg för steg tillbaka av krafter som inte har någon respekt för det.
I stort sett dagligen rapporterar media om hur:

  • – Det skjuts, sprängs och knivhuggs.
  • – Bilar bränns och egendom vandaliseras.
  • – Kvinnor våldtages och poliser stenas.
  • – Det religiösa våldet och förtrycket växer.
  • – Antalet s.k. NoGoZonerna växer.

Landet styrs av en politisk elit och dess medlöpare inom framförallt media och kultur. Dessa har sedan länge förlorat all kontakt med folkviljan och stämplar varje opposition som någon föraktfull ”-ism”.

Denna maktelit har tagit sig rätten att våldföra sig på det gemensamma arvet, d.v.s. landet Sverige. Med dårars envishet ger man nu bort det välstånd som byggts upp av generationer av svenskar till en aldrig sinande ström av främlingar, och det gör man utan krav på några rimliga motprestationer.

Man har dessutom tagit sig rätten att våldföra sig på det kulturella arvet, d.v.s. allt det som gör att Sverige är Sverige. Flaggan spottar man på. Nationalsången hånar och leker man med. Och det mesta annat som utgör det kulturella arvet hånar och ser man ner på och vill avskaffa.

Resurserna förbrukas snabbt och till de egna finns det snart inget kvar. Antalet fattigpensionärer, arbetslösa, bostadslösa, sjuka utan hjälp och andra svaga grupper växer hela tiden. Man har sedan länge glömt all hänsyn till svenska folket vars intressen man är valda att förvalta.

Så började det i Libanon

Libanon, det land som en gång i tiden kallades Mellanösterns Schweiz p.g.a. sitt välstånd och sitt väl fungerande samhälle.

Landet utmärktes av en fredlig samexistens mellan de inhemska folkgrupperna varav den största var de maronitiskt kristna. Libanon betraktades som ett av de mest stabila och västorienterade länderna i Mellanöstern.
Man började så småningom ta emot stora mängder flyktingar från angränsande muslimska länder.

En del av de nyanlända vägrade respektera landets lagar, krävde istället särbehandling och fick t.o.m. visst stöd för det från vissa inhemska grupper. Detta tillsammans med diverse andra faktorer började därför destabilisera landet.
Till följd av ökade spänningar mellan folkgrupperna utbröt under 70-talet ett blodigt inbördeskrig som sedan pågick under lång tid.

Det finns många svenskar med rötter i Libanon. Många av dessa ser med fasa på det som nu händer i Sverige och ser paralleller med det som en gång i tiden hände i Libanon. De har flytt från ett inbördeskrig. Skall de snart behöva fly från ett till?

Börjar det nu i Sverige ?

Migrationsverket tycks ha förvandlats till en slags framskjuten bas för en 5e kolonn. Vänskapskorruption, penningkorruption och tjänstemän som driver egen politik verkar förekomma. Svenska uppehållstillstånd tycks delas ut som om de vore värdelös smågodis.

Man kan vidare konstatera att vi på kort tid har tagit emot upp emot 100,000 unga män i vapenför ålder. Unga män som har kommit utifrån och trängt sig in i vårt land och nu vägrar att lämna det och istället kräver att bli försörjda.

Unga män som vi ofta inte har en aning om vilka de är, varifrån de kommer och vad de sympatiserar med. Kontrollerna vid ankomst till Sverige har varit i stort sett obefintliga och ofta har det varit omöjligt att verifiera identitet och/eller ålder. Falska och/eller multipla identiteter tycks ha förekommit.

Unga män som dessutom inte alltid respekterar svenska lagar och bestämmelser och ibland inte klarar av att uppföra sig i det svenska samhället. Ingen vet heller hur många det faktiskt handlar om. Kan lika väl vara 200,000 som 100,000.

Vi kan nog vara säkra på att deras främsta lojalitet inte är mot landet Sverige och det svenska folket. Skall vi bedöma utifrån vad som har hänt i t.ex. Tyskland, Frankrike, Belgien m.fl. länder kan det vara förknippat med stor fara att ha dessa grupper av unga män i landet.

Skall vi bedöma utifrån vad som hände i Libanon kan det vara slutet för vårt land Sverige.

Vad gör Sveriges makthavare ?

Egentligen ingenting annat än svamlar. Makthavarna tycks vare sig ha förstånd, mod, kraft eller vilja för att försöka göra något åt situationen. Det enda man är riktigt bra på är att till varje pris mörka rapportering om problemen.

Vad bör Sveriges makthavare göra ?

Sveriges makthavare kan inte fortsätta att vara naiva och acceptera det som sker. Något måste göras och det börjar bli bråttom. Det är dags att stoppa utvecklingen, samt att slå tillbaka. Det måste göras bestämt och med ursinnig kraft och innan det är för sent. Annars kanske vi står där en dag och får konstatera att vi förlorat vårt land.

Sveriges väg mot katastrof

Anders Lugn: ”Så kan ett fantastiskt land med många goda människor förstöras av inbördeskrig”

Anders Lugn
Som i mitten av 80-talet arbetade som kapten
i den internationella FN-styrkan i Libanon
skrev 2008 en artikel i Aftonbladet.
”Så kan ett fantastiskt land med många goda människor förstöras av inbördeskrig.”

 

I mitten av 80-talet arbetade jag som kapten i den internationella FN-styrkan i Libanon. Därefter var jag många gånger i detta underbara land, sönderslitet av så många inbördes strider.
Hur är det möjligt att ett så fantastiskt land med så många goda människor kan begå detta kollektiva självmord?
Jag kunde hitta sex förhållanden som skapade förutsättningar för den libanesiska undergången:

  1. Svaga gemensamma nationella värderingar.
  2. Svag nationell krigsmakt.
  3. Svag nationell polismakt.
  4. Extremt god tillgång till vapen.
  5. Stor tillgång till droger – alkohol till kristna, hasch till muslimer.
  6. Känsla av vanmakt i befolkningen: ”det är ingen idé att kämpa för ett bättre liv… fogdarna tar ändå det jag skrapar ihop”.

Hemma i Sverige inser jag sakta men obehaglig säkert att just dessa faktorer i stigande utsträckning gäller även oss.
En och annan i bekantskapskretsen har satt mellanmjölken i vrångstrupen när jag hävdat dessa teser, men låt oss granska dem sakligt:

1. Svaga nationella värderingar
Den som varit i Norge 17 maj, i USA 4 juli eller i Frankrike 14 juli vet hur en nationaldag firas och hur nationell identitet känns ända in i benmärgen. I Sverige lär vi ha nationaldag den 6 juni, men vi vet inte riktigt om det beror på att Gustav Vasa valdes till kung den dagen år 1523, eller om det handlar om antagandet av 1809 års författning.
Herbert Tingsten drev på 50-talet tesen att ideologierna är döda. Likt de flesta stora tänkare var han flera decennier före sin tid. Högerpartiet låtsas vara arbetarparti och kommunisterna låtsas vara demokrater.

Palme är skjuten och mördaren går fri. Hockeyspelarna har vi sålt till Nordamerika och fotbollslandslaget har checkat in på äldreomsorgen. Kvar att vara stolta över är mellanmjölken och Jonas Gardell, vilket inte ger upphov till väldigt många nationella orgasmer.

2. Svag nationell krigsmakt
Redan när jag var med i krigsmakten i ett riktigt krig 1985 var krigsmakten på dekis. Vi hade två vakthundar – Zoltan och Immer hette de och de var båda blinda – för ytterligare skydd hade vi kulsprutepistoler konstruerade 1945. När vi skulle göra någonting farligt fick vi ringa den finska bataljonen för att få skjuts i deras pansarvagnar som passande nog hette Sisu.
Sedan dess har det bara blivit ynkligare.
Sten Tolgfors är så vitt jag vet en väldigt bra och kompetent person. Men att utse en vapenvägrare till försvarsminister skickar tydliga signaler till omvärlden om att vi inte har för avsikt att försvara vårt land med vapenmakt.
Det svenska försvaret läggs ner samtidigt som Ryssland upprustar, både militärt och ekonomiskt, genom att använda sina naturresurser i utpressningssyfte.

Fredrik Reinfeldts ambition är kanske att nedrusta Sverige så svårartat att vi måste gå med i Nato och därmed bli en lydstat på riktigt till USA, eller också är målet helt enkelt att fienden ska skratta ihjäl sig. Jag tror mest på den senare strategin.

3. Svag nationell polismakt
Sverige har tusentals kompetenta och ambitiösa poliser. Men de saknar organisation och ledning. De tvingas prioritera fotbollsmatcher och politiska möten, medan Svensson måste säkra sitt skydd genom grannsamverkan, privata vaktbolag och egna knytnävar.

4. Extrem god tillgång till vapen
Vi i Sverige ondgör oss gärna över den liberala vapenlagstiftningen i USA. Men faktum är att det är lättare att komma över ett legalt vapen i Nybro än i New York.

Här i Sverige går du en kvällskurs på ABF och tar jägarexamen. Sedan får du köpa sex gevär i militär prickskytteklass. Dessutom halvmantlad ammunition som skapar sådan skada att den enligt krigets lagar inte får användas mot människor.

5. Stor tillgång till droger
Gå ut på stan fredag kväll och be att få handla. Du kommer att bli förvånad. Det är inte speciellt dyrt heller…

6. Känsla av vanmakt i befolkningen
Här har vi den största utmaningen. Klyftorna i Sverige ökar. De rika blir rikare och de fattigare blir fattigare. Inte ens medelklassungdomar kan i dag komma in på bostadsmarknaden i våra stora städer.

Ska vi göra något, eller nöja oss med att bli offer?

Källa: http://www.aftonbladet.se/debatt/article11450153.ab

Relaterad artikel: IS skulle ta Sverige på några timmar!

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR